estetiska lärprocesser

projektinriktat

Med kameran som metafor!

Med hjälp av min kollega Emma har jag fått nya tankar om hur man kan förstå avdelningens pågående projektarbete.

Istället för att "tratta ner" och "smalna av" så kan man välja att använda uttrycken "zooma in" och "zooma ut"..

Kameran blir en metafor för arbetslagets arbete med dokumentationen..

zooma in på detaljer, för att titta nära på barnens meningsskapande i ord, handlingar, gestaltande..

zooma ut, för att se sammanhanget, hur vi hamnade här, och vilka spår vi missat eller valt bort..

använda en särskild lins eller ett filter, för att lyfta fram en viss aspekt..

..och kameran avbildar men fotot är inte verkligheten!
.................................................
Det är komplext att arbeta i projekt, att ha en riktning och samtidigt lyssna och tolka in barns tankar och frågeställningar och sedan ge dem material och frågeställningar tillbaka utifrån det. Är det bättre att låta några (pytte)små projekt löpa parallellt på avdelningen och inte oroa sig för om det går ihop i slutändan, för vad som kommer att hända och hur det kommer att bli, det kan vi ju ändå inte förutse i en rhizomatisk process!? Risken är kanske annars att "det stora projektet" ändå lever ett marginaliserat liv på avdelningen eftersom det blir för avancerat att hantera? Jag tror att det som vi ger näring åt, genom upplevelser, material, möjligheter till reflektion kring, det som vi kan hitta spännande infallsvinklar på, det kommer att "leva" och leva längre i barngruppen och hos de vuxna. Men det ska till att olika tankar, barns och vuxnas, möts för att det ska hända något med projektet. och oss.